Sticka sockor: mönster och tips för dig som är nybörjare

Fyrtrådigt ullgarn med nyloninblandning på strumpstickor i 2,5–3 mm är standardvalet när du ska sticka sockor för nybörjare. Sticka uppifrån och ner med kort resårskaft och enkel kilhäl, ungefär 48–52 maskor för storlek 37–39. Räkna med runt 10–15 timmars stickning per par, fördelat på flera kvällar.

Så väljer du garn och stickor till dina första sockor

Välj ett fyrtrådigt raggsocksgarn där ull blandats med nylon eller polyamid, gärna i en ljus enfärgad nyans. Ljust garn i slät kvalitet gör att maskorna syns i lampljus när du ska räkna. Mörkt garn döljer både maskor och misstag, och luddiga eller spräckliga kvaliteter gör samma sak – det är den vanligaste orsaken till att första sockan blir liggande.

Vill du hellre bli klar snabbare finns ett tjockare spår. Järbos nybörjarmönster använder Raggi, ett garn i gruppen worsted/aran, med strumpstickor i 3,5 och 4,5 mm och ungefär 150 g enfärgat garn till storlek 37–39. Färre och större maskor går fortare och syns bättre. Sockan blir däremot tjockare i skon.

Fler gratis stickmönster hittar du hos garntillverkarna och på mönsterdatabaser, där du kan jämföra garntjocklek och svårighetsgrad innan du börjar.

Stickornas material spelar större roll än många tror. Bambu och trä bromsar garnet och ger ett lugnare grepp med mindre risk att maskor glider av när händerna är stela, medan metall är halare och snabbare men kräver hårdare grepp och belastar handleden mer under långa pass.

Startpaketet är litet och brukar landa på ett par hundralappar:

• Garn: ett till två nystan fyrtrådigt ullgarn med nylon
• Stickor: strumpstickor i 2,5–3 mm, trä eller bambu för bättre grepp
• Tillbehör: ullnål för att fästa trådar, måttband och ett par maskmarkörer

Mycket av materialet går att återanvända till andra handarbeten. Vill du prova fler hobbyer som pensionär finns flera handarbeten som går att börja med billigt hemma, och samma ullgarn kan även användas när du ska börja virka som nybörjare.

Strumpstickor, magic loop eller kort rundsticka

Järbos nybörjarmönster är skrivet för strumpstickor i nummer 3,5 och 4,5, och det säger något om verkligheten: de flesta mönster och filmguider utgår från fem korta stickor. Följer du en film steg för steg blir det betydligt enklare när ditt redskap ser ut som instruktörens.

Nackdelen känner de flesta direkt. Fyra stickor med maskor och en femte i handen betyder många spetsar som kan glida ur, särskilt i metall och särskilt i knät framför teven. Att sticka vid ett bord i stället för i knät gör att en sticka som glider ur sällan hinner tappa maskor.

Magic loop tar bort just den risken. Du har en enda rundsticka med lång vajer, två spetsar att hålla reda på och maskorna sitter kvar på vajern även om du släpper allt för att svara i telefon. Priset är fler manuella moment, eftersom du drar ut vajerns ögla vid varje halvvarv, och lite mer översättningsarbete från mönstrets språk till ditt.

Kort rundsticka låter smidigt men är det sällan för ovana händer. Spetsarna blir korta och kroken smal, så greppet blir ansträngt, och vid tån behöver du ändå byta till något annat.

Är du nybörjare är strumpstickor oftast lättast, just för att mönster och filmguider utgår från dem. Med stela fingrar eller på darrhänta dagar är magic loop det klokare valet, även om det kostar dig en kvällsstunds anpassning av mönstret.

Räkna ut maskantalet och sticka skaftet

För fyrtrådigt sockgarn på stickor 2,5 till 3 mm brukar 48 till 52 maskor passa en fot i storlek 37 till 39. Är du osäker, lägg upp 48. En socka som sitter snävt håller sig uppe bättre än en som glappar i hälen.

Storlek	Maskor (4-trådigt, sticka 2,5–3 mm)	Skafthöjd före hälen
Barn 28–30	40–44	ca 10 cm
Dam 37–39	48–52	ca 15 cm
Herr 43–45	60–64	ca 17 cm

Stickar du i stället tjockare garn av worsted-typ med grövre stickor blir maskantalet betydligt lägre. Järbos nybörjarmönster i Raggi räknar med en masktäthet på cirka 19 maskor per 10 cm i slätstickning på sticka 4,5, vilket ger färre maskor per varv och ett par som växer fortare.

Vill du räkna själv: mät runt foten över vristen, dra av ungefär 10 procent för att sockan ska sitta åt, och multiplicera med antalet maskor per centimeter från ditt eget stickprov. Avrunda uppåt till ett tal delbart med fyra, så går resåren jämnt ut.

Uppläggning och resår

Lägg upp maskorna löst, gärna på en sticka en halv storlek grövre, annars stramar kanten över vaden. Fördela på fyra strumpstickor och kontrollera att uppläggningskanten ligger nedåt hela varvet innan du sluter varvet, så slipper du ett vridet skaft.

Sticka sedan 2 räta och 2 aviga i fem till sju centimeter och fortsätt i slätstickning tills skaftet mäter ungefär 15 cm. Uppifrån och ner är enklast för första paret, eftersom du kan prova sockan efterhand.

Kilhäl eller förvändhäl, och vägen ner till tån

Kilhälen stickas över halva maskantalet, alltså 24 maskor om skaftet har 48. Det är den häl som brukar fungera bäst på ett första par, dels för att varje moment går att räkna och kontrollera, dels för att den ger ordentlig höjd över vristen.

Kilhälen byggs i fyra moment:

1. Hälplattan: sticka fram och tillbaka i slätstickning över de 24 maskorna, ungefär lika många varv som du har maskor. Lyft första maskan på varje varv. Då får du tydliga kantmaskor att plocka upp i senare.
2. Hälvändningen: minska med förkortade varv tills bara mittpartiet återstår. Det ser ofta felaktigt ut ända tills koppen plötsligt formar sig.
3. Upplockningen: ta upp en maska i varje kantmaska längs båda sidorna av plattan och sticka dem vridet första varvet, alltså i bakre maskbågen. Det greppet stänger de annars typiska hålen i övergången mellan häl och fot.
4. Kilminskningen: minska två maskor varannat varv tills du är tillbaka på ursprungsmaskantalet.

Själva avslutet på tån går att göra på två sätt, och skillnaden märks varje gång sockan används. Enklast är att dra ihop de återstående maskorna med garnänden, men den lilla knuten i spetsen kan kännas mot tån i en trång sko. Slätare blir det om du maskar ihop tåns maskor med ullnål, alltså syr ihop de två maskraderna mot varandra: det tar en extra stund första gången, till gengäld skaver sömmen inte. Oavsett metod fäster du tråden på avigsidan på samma sätt som vid hälen innan du klipper.

Därefter är det rakt fram över foten. Mät mot den fot sockan ska sitta på i stället för mot mönstrets centimeterangivelse, och börja minska när det är ungefär fem centimeter kvar till tåspetsen.

Förvändhälen har färre moment men också färre hållpunkter. Den stickas helt med förkortade varv, vilket lätt ger små hål vid varje vändning, och dessutom sitter den lågt över vristen. Spara den till tredje paret.

Så räddar du hål, lösa skarvar och ojämna par

Ett litet hål där hälen möter fotens maskor går oftast att sy ihop i efterhand. Trä samma garn på en ullnål, ta upp de två lösa maskbågarna på var sida om gluggen och dra ihop dem med ett par stygn på avigsidan. Fäst trådänden i minst tre centimeter av intilliggande maskor, annars glider lagningen upp igen efter några tvättar.

Lodräta ränder mellan stickorna

Lösa lodräta stråk uppstår i övergången mellan två strumpstickor, där garnet får extra längd. Enklaste motmedlet är att flytta gränsen: sticka en eller två maskor extra från nästa sticka varje varv, så hamnar skarven aldrig på samma ställe. Fungerar det ändå inte brukar det räcka att dra åt de två första maskorna efter bytet lite hårdare.

Motsatt problem sitter i uppläggningsvarvet. Blir kanten så stram att skaftet skär in över vristen är sockan i praktiken obrukbar, och den kan sällan räddas i efterhand. Där är det bara att repa upp och lägga upp på nytt.

Behöver du ett snabbare projekt mellan sockparen är virkade grytlappar steg för steg ett litet arbete som blir klart på en kväll.

När socka två inte matchar socka ett

Skriv ner varvantalet medan du stickar den första. Notera varven i skaftet och på hälplattan, och lägg till hur många varv det går från hälen fram till minskningens början. Följ sedan den listan för socka två, men mät ändå av mot foten innan tåminskningen, eftersom stickfastheten ofta blir lite lösare när handen vant sig.